Idag tänker jag ge mig på att försöka diskutera ett ämne jag funderat mycket på sista tiden. Frihet. Jag väninnor som har skiljt sig. Jag har funnits där för dem när de går genom denna fruktansvärda process. Det är känslomässigt jobbigt och till slut står man där utan sina barn 50% av tiden. Ja, jag vet inte om jag skulle klara av det faktiskt.
Men efter ett tag står de där på "andra sidan" skiljsmässan - starka och stolta. De har fortfarande barnen varannan vecka. Aj, ja de gör ont men de får också någonting annat - en fantastisk frihet. Att varannan vecka få göra vad de vill! Utan krav och måsten från olika håll. Jag har känt en större och större längtan efter MER sådan tid på sistone - tid utan krav och måsten. Där jag bara får bestämma SJÄLV, helt SJÄLV över min tid. Missförstå mig nu inte - jag vill INTE skilja mig! Jag älskar mina barn och min man... MEN åhhh vad jag vill vara själv lite mer!
Det är så mycket med barnen, hus, hem, hunden, familjen. Jag försvinner liksom själv i bruset. Har svårt att hitta mig ibland. Jag försöker njuta av små stunder jag får ibland. Men jag ska säga ärligt att jag är jäkligt avis på mina skilda kompisar när deras helg kommer utan barn - de får sova länge, dricka te, gå promenader eller vad de nu än vill hitta på hela helgen lång.
Tror att detta kommit smygande på mig. Mina barn har blivit lite, lite äldre och de klarar sig mer själva så visst får jag någon stund här och där. Jag har fått smaka på frihetskänslan liksom... och jag vill bara ha MER OCH MER. Men jag vill inte skilja mig! Jag vill ha kakan också.
Någon som känner igen sig? Hur gör ni för att få stillat er törst efter frihet och egen tid? Utan att mannen och barnen ska bli ledsna.
Kram Jenny
4 kommentarer:
Total igenkänning! Nu är det dags att släppa barnen fria att ta mer ansvar och initiativ och för oss att göra mer för och med oss själva, en och en eller tillsammans. Lättare när inte "min tid" innebär att den andra skall vara "barnvakt".
Man får skynda långsamt, men snart är en ny era här. :)
vilka fina bilder
Ha en fin söndagskväll!
Kram
Hanna
Vet precis.
Men kan säg av erfarenhet att egentiden kommer mer och mer ju äldre barnen blir och ju mer du berättar för din familj att det är viktigt för dig. Vissa saker får man välja bort helt enkelt och då vara nöjd med det.
Har varit skild och haft dottern varannan vecka. Den egentiden vill jag verkligen inte rekommendera. Sen gifte jag mig med samma gubbe igen och när andra barnet kom så stöttade vi varandra på ett helt annat sätt.
Försök hitta en balans som stämmer för dig och er.
Må väl
Anna
Känner igen mig fullständigt! Nu är mina barn snart 12 och 16 och jag får mer och mer egentid. Jag njuter av varje sekund jag får bestämma över själv! Kan säga att det varit en pärs i fyra veckor nu när sonen hoppat på kryckor och varit mycket mer beroende av oss vuxna än i vanliga fall.
Jag är ganska tydlig med att jag behöver tid för mig själv emellanåt och att det är viktigt för mig för att jag ska må bra. Jag vill absolut inte vara utan min familj, men jag njuter av att få tid för mig själv.
Hoppas att du hittar ett sätt som passar för dig!
Kram
Skicka en kommentar